Can’t stop smiling

Hela mitt huvud är fullt med frågor, det är miljoner av dem och de blir bara fler och fler. Det verkar aldrig ta slut. Jag är faktiskt lycklig, nu för stunden. Men det är någonting inom mej som aldrig låter mej själv få vara lycklig, jag vill alltid hitta något fel med situationen. Inte minst med en annan människa, speciellt någon jag verkligen gillar. Jag söker och söker efter fel, så att jag kan ha något att haka upp mej på och känna mej mindre lycklig. För då är ju situationen inte så bra längre och då har jag plötsligt ingen anledning till att vara lycklig längre. Sen kan man ju fråga sig varför jag inte vill vara lycklig? Eller vill jag det men inte vågar? Vågar jag inte för att jag är rädd för att hela min värld ska falla samman om jag en dag blir sårad? Vilket man alltid blir tillslut. Eller är det något helt annat som ligger i botten? Njuter jag av att må dåligt? Njuter jag av att känna alla mörka och dystra känslor? Njuter jag av att vara den som alltid är deprimerad?

Det enda felet med denna stund just nu är att jag absolut inte kan hitta något fel jag kan haka upp mej på med den personen jag gillar just nu. Jag kan inte, det går inte. Det får mej att hata denna stund, för just nu så känner jag mej bara lycklig. Just nu så kan jag inget annat än att bara le.

~ av letarefterlivet den oktober 3, 2008.