Hur gör man egentligen?

Ja, hur gör man? Hur får man ned så många känslor som inte går att beskriva, hur ska man ens vara i närheten av att sätta ord på det så att människor ska förstå, när inte orden räcker till? Det är precis så det känns, det är precis så det är. De trogna läsarna i min blogg nu, ni förstår kanske att det är Thåström konserten jag försöker förklara. Jag kan helt enkelt inte sätta ord på det, jag skulle kunna säga att det var underbart. Men det ordet räcker inte till, det är för vardagligt och ett ord man använder när man egentligen inte förstår innebörden av det. Jag tror jag lämnar pratet om Thåström just här och nu, jag vet i alla fall inte vad jag ska säga angående det, jag är mållös.

Annars så har jag nu börjat fundera på vad som egentligen är viktigt i livet, glömmer jag bort det som är viktigt? Jag tror jag gör det, i alla fall en stor del av det som är viktigt. Jag måste ta och ändra på det nu innan det är försent. Innan det är försten och då det viktiga inte finns kvar vid min sida längre. Jag talar såklart om mina vänner, jag får inte glömma bort er längre. Jag får inte, jag kan inte…

Ibland så finns det bara en sak

Dagen med det stora D:t närmar sig med storm steg, det är nämligen imorgon. Ni får ursäkta mej allt mitt tjat om denna dag, men ni anar inte hur taggad jag är. Tänk er själva att ni än en gång ska få se den artist ni älskar mest av allt, som nyligen har gett ut ett nytt album som ni bara älskar, ni skulle vara lika tjatiga som jag är. Jag lovar er… I alla fall om ni hyser lika stor passion för musik som jag gör.

Annars så känner jag att jag har en smått irriterande huvudvärk som börjar smyga sig på, försöker ignorera det så gott det går. Tabletter fungerar ju i alla fall inte, då ska de vara mina tabletter som jag har hemma. De kan fungera vid några enstaka tillfällen. Det gäller att ha tur ibland, eller hur?

Men tillbaka till Thåström och den nya plattan, som jag älskar. Måste erkänna att jag var ganska skeptisk efter den första lyssningen, men det är jag oftast till all musik. Så det var inget jag direkt reagerade över, jag måste låtar få växa in. Speciellt Thåströms musik, den är den underbaraste jag vet, hans texter. Nya albumet är väldigt naket och personligt, väldigt öppet. Det är inte mitt favoritalbum med Thåström, jag föredrar hans tyngre grejer. Men som sagt jag älskar albumet. OCH jag längtar tills imorgon. Läste i Thåström forumet om vilka låtar han hade kört i Lund igår (premiär spelningen där), jag kan inte beskriva hur glad jag blev när han hade kört ”Saker som hon gör” låten som han gjorde med Imperiet för ett X antal år sedan, jag hoppas verkligen att han kör den live i morgon med. Det skulle vara underbart… Näe, nu får det vara nog om mitt tjat.

Tack och hej.

Det sägs att man ska glädjas åt det lilla…

Veckorna går fort, ruskigt fort. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vad jag lyckas göra. Tiden rinner iväg och jag står kvar på samma ställe, tyst och stilla. Andas och älskar.. Kanske är det som Thåström säger ”Kärlek är för dom, dom som har tur.”, jag har svårt att tänka mej det. För jag har aldrig tur, aldrig tur i någonting. Därför har svårt att tänka mej att det är tur som spelar med i kärleken. Men vad skulle det annars vara?

Sen så finns det ju olika sorters kärlek, kanske är det ändå turen som har spelat in för min kärlek till Linus. Jag kan inte tro på ödet, det kan inte existera. Det är nog bara lite tur och logistik som allting bygger på. Så herr Thåström har nog rätt. I alla fall när det kommer till den sortens kärlek och det är nog den sortens kärlek han menar också. Eller det är det..

Jag har kommit in i någon Thåström-dvala igen, jag andas Thåström. Snart är det fredag och albumet kommer då att dimpa ned i min brevlåda och på söndag efter en helg med albumet satt på  repeat så bär det av till Stockholm och Cirkus. Vad som händer där kan ni räkna ut med lillfingret. Annars så är ni så dumma att ni får söka upp det på  internet själva.

Allting blir så stort som man gör det..

”Kärlek är för dom”

Kärlek är för dom, dom som har tur. Thåström, Thåström, Thåström äntligen så är denna väntan slut. Den nya singeln spelades för första gången för ca en timme sedan på P3. Jag har suttit och lyssnat igenom den några gånger nu (tackar gudarna för att man kan lyssna på eftersändingar), och jag kan säga att jag älskar den. Ingen stor förvåning där kanske, men jag kan inte hjälpa att jag känner all den kärlek för Thåström som jag gör. Han är helt klart Sveriges genom tiderna bästa musiker. Tänk att han under 30 år har producerat fram en massa massa musik, och det allra mesta är bra. Jag kan inte säga att jag tycker allt han gjort och alla låtar han har skrivit är bra, men det mesta är helt klart det. Han är gudomlig. Han är min enda gud och kommer föralltid att bli det..

Det som är värst är att du inte en enda gång har erkänt det..

Det bästa man kan inse måste väl vara att man klarar sig alldeles utmärkt på egenhand. I alla fall så är det det för mej. Nu under dessa veckor som Linus har varit borta har gått hur bra som helst. Jag menar det är väl självklart att jag har saknat honom och även fällt en del tårar och varit förbannd. Men ändå, jag har klarat mej alldeles utmärkt själv. Jag var rädd för att jag än en gång skulle falla ned i min dimma och mitt mörker, det som jag fruktar mest av allt just nu. Även om det på något konstigt sätt var min trygghet förut, jag hyste någon sorts hatkärlek till det. Men nu fruktar jag det bara, jag vill minst av allt tillbaka dit. Det jag nu har insett att det är inte Linus som gör mej stark, jag kan vara det själv med. Jag har mått bra och fort en massa saker gjorda nu när han har varit borta. Jag har börjat att söka jobb och varit på en anställningsintervju till ett jobb jag inte ens vill ha, jag har börjat med mitt körkort. Har kört två gånger på körskolan, den här veckan. Jag har börjat träna  igen och ja, jag mår mycket bättre. Allt det här klarade jag på egen hand, okej det är inte riktigt sant. Utan Linda så hade jag aldrig börjat med körkortet nu. Hennes nya positiva inställning har verkligen påverkat mej, men stegen har jag tagit själv. Och det är jag stolt över. Det enda som jag känner att jag har kvar är rökningen, men lite dålig måste jag få känna att jag är. Antagligen för att kunna uppskatta allt bra jag gör mer, jag vet inte.

Det enda som är riktigt synd är att du aldrig kan vara stolt över mej, det finns alltid något som är fel. När jag tar tag i saker som du har tjatat om tidigare, så är det något annat som är fel. I det här fallet så är det nu fel att jag inte pluggar. Det som är sjukt är att jag försöker så mycket med att få dej att bli stolt över mej, i alla fall att få dej att acceptera den jag är. Men det har du väl inte kunnat gjort sen jag var 13-14. Jag säger vad jag tycker, jag ifråga sätter saker, mest hela tiden. Men det är bara någon jag är, jag tar inte skit från någon utan att jag förtjänar det. Du brukade tycka att det var bra, att jag inte påverkades av någon att jag gick min egen väg. Du slutade nog tycka det ganska så tvärt när jag började bo hos dej ”på heltid”. För jag är precis lika ifråga sättande och kanske en aning uppkäftig även hemma. Men jag hoppas att du en dag kan acceptera mej för den jag är och sluta hitta fel på mej. Det som tar hårdast är att du inte en enda gång har nämn för mej att det inte var mitt fel, det var inte jag som var orsaken till era bråk, ni använda bara mej som en ursäkt för att bråka. Det var inte jag, det är skönt för mej att veta det nu idag. Men det tar hårt att du inte en enda gång har erkänt det…

 

Nu vill jag bara att Linus ska komma hem, så att jag har någon att prata med om det här…

Allt eller inget

Jag vet att jag kanske borde skriva, jag vet inte vad folk förväntar sig. Kanske så vill ni att jag ska beklaga mej över att jag saknar Linus, som nu är i Thailand. Kanske så hade ni ingen aning om det. Men hur än är så tänker jag inte nämna det mer än sådär, hela mitt liv kan inte kretsa kring honom och det gör det inte heller. Även om han är en mycket stor del av mitt liv.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag tänkte bara låta orden flöda och så får det bli som det blir. Sitter och tittar på idrottsgalan just nu, jag finner den väldigt underhållande och jag ser den varje år. Nu är det dock inte alltför kul, Tommy Körberg står nämligen och sjunger en ABBA-låt. Jag gillar absolut inte honom och jag är inget fan av ABBA heller.

Hade simgruppen idag med, det är sjukt hur man kan bli så slut av ungar. Jag tänker nog aldrig skaffa egna, eller då tänker jag ge bort dem när de är i 9-års åldern. Men sånt får man väl varken göra eller säga. Men jag måste även lägga till att jag tycker att det är riktigt roligt att ha min simgrupp. Simmade även själv idag, hoppas på att komma igång med träningen på riktigt nu. Det skulle verkligen behövas…

Ett nytt år

Det nya året fick en kanonstart, eller inte. Vet faktiskt inte om det hade kunnat starta på ett så mycket sämre sätt, eller jo det är klart att det hade kunnat. Det kan alltid bli värre. Vid tolvslaget mådde jag prima, sådär lagom full och glad. Sen en kvart senare hände någonting, jag blev riktigt askalas full, kunde inte stå på mina egna ben. Ramlade ned på marken och började kräkas, kräktes som en gris. Tills Linus tillslut drog upp mej och vi började traska hem, eller han släpade snarare mej. Jag kunde ju som sagt inte stå på mina egna ben själv. När vi kommit en bit på vägen så kom det en bom, vi skulle då gå på sidan för att komma runt den. Det var bara det att på sidan om bommen så var det en massa stenar, där halkade jag såklart och rätt in i bommen med ansiktet. Vilket resulterade i en massa blod, och världens fläskläpp. Klarade som tur var tänderna, vore ju typiskt om man skulle lyckas slå ut dem nu när man får börja betala för tandläkarbesöken..

Linus är dock guld värd som orkade släpa på mej i några kilometer. När jag inte gjorde annat än grät och tjatade om hur mycket jag älskar honom, ramlade även en hel del gånger. Han är den bästa som finns helt enkelt!

Jag bör även tillägga att jag inte har en aning om hur jag kunde bli så fruktansvärt full, hade tagit det lugnt med spriten hela kvällen. Drack kanske 3-4 klunkar champagne vid tolvslaget, stannade sedan ute utan att dricka en droppen. Sen ramlade jag ihop. Jag som ansträngde mej med att ta det riktigt lugnt med drickandet för att kunna festa långt in på natten, men icke..

Jul, jul strålande jul

Sitter nu här med en kopp te, eftersom att jag inte ha orkat fixa min dator än så har det inte blivit så mycket inlägg. Jag har faktiskt en riktigt julstämmning i kroppen just nu, känner mej dock väldigt ensam. Har varit själv hemma sen jag vaknade och själv är något man inte vill vara med julstämmning i kroppen.

Jag gillar egentlligen inte julen tror jag, inte själva julafton i alla fall. Känns mest som pest och pina. Men det är väl som det är, kom på att jag inte är färdig med julklapparna än heller. Får ta och fixa det i morgon, jag orkar inte ta mej ned på bruket idag. Då jag inte ska köpa nå seriösa julklappar, så kan jag lika gärna ta det på bruket!

Igår var en väldigt trevlig dag, om man bortser från att jag hade världens äckligaste bakfylla. Hur som helst så träffade jag Alex, första gången sen i augusit. Det var riktigt roligt, var lite nervös innan. Jag menar tänk om det skulle bli sådär stelt och skit. Men det var precis som att vi hade träffats dagen innan, hur skönt som helst. Så glad över att tjejen är hemma igen.

Det är det som är bra med julen, alla kommer hem igen!

En dag som alla andra, fast ändå inte

Tänkte att jag skulle ta mej tid och kleta ned ett inlägg idag med, eller ta mej tid och ta mej tid. Jag har väl alltid tid, men eftersom att jag inte kan skriva på min dator så är det ett litet större problem, men jag tog mej nyss friheten att lägga beslag på min mors dator. Känns bättre att gå och ta hennes än att gå och tjuvlåna min systers. När hon inte är hemma då. För just nu så är det bar jag hemma och det är riktigt skönt, spelar hög musik och bara njuter av ensamheten. Har bränt en skiva idag, en till Linus som han kan ha med sig i när han jobbar. För er som inte vet det så kör han lastbil, så det kan ju vara lite kul med variation. Det får man ju knappast om man lyssnar på radion.. Det största problemet jag har när jag ska bränna en skiva är att komma på ett bra namn att skriva på den. Jag har så sjukt dålig fantasi så det brukar bli fula grejer bara, hela tiden. Så idag fick skivan heta ”Bara för den sexige i juletid”. Är några jullåtar med, därav juletid. Jag vet egentligen inte vad jag svamlar om just nu, men i alla fall.

Ska förmodligen hur som helst in till Linus ikväll, och åka med honom när han jobbar imorgon. Intressant, eller hur? Jag kan inte hjälpa att det känns fruktansvärt fånigt att sitta och skriva om sådana här saker, jag menar vem bryr sig egentligen? Jag kan inte ens påstå att jag bryr mej, eller klart att jag bryr mej om mitt eget liv. Men jag blir knappast nå klokare av att sitta och skriva ned det här. Är det människors nyfikenhet som gör att bloggar har blivit så populära? Är det så kul att veta vad en helt okänd människa gör i vardagen? Eller speciellt vad den har för kläder på sig? Jag har aldrig fattat den grejen, men människor som knäpper kort på sig själva varenda dag för att visa sin dagliga klädsel? Vem bryr sig? Se ut hur fan du vill, jag bryr mej inte. Jag orkar ju inte ens bry mej om vad jag själv har för kläder på mej. För mej skulle det bli i princip samma sak varje dag. Dagensklädsel: Mjukisbyxor, linne och en mörk tröja. Intressant? Näe, inte ett dugg..

Lite glatt och lite surt!

Eftersom att mitt Internet explorer har bestämt sig för att sluta fungera helt så har det inte blivit några nya inlägg. Har nu fått låna min kära systers dator en liten stund. Vilket känns väldigt bra, man känner sig lite smått handikappad utan internet. Skönt är det dock att msn fortfarande fungerar. Förmodligen så är det en massa virus på datorn, hur nu de har kunnat uppstått. Jag porrsurfar i alla fall inte, det är ett som är säkert.

Annars så var helgen riktigt mysig, inte minst på fredagen. Helt underbart lugnt och skönt, min älskling är bäst (på alla möjliga saker). Blev dock ingen glögg för min del, glögg med bara 2.2% alkohol smakar varm saft och det är inte gott helt enkelt. Så jag höll mej till det vita vinet, mums. Blev väl lite fuller där ett tag, men jag är charmig ändå!

På lördagen hände det väl inte så värst mycket, åkte lite bil och jag drack lite sprit. Jag vill bara poängtera att det inte bara var jag om drack, då skulle det bli lite alkisvarning. Men Linus var nykter, så nykter man bara kan bli. Han körde ju trots allt bilen.

Gårdagen var stillsam, åkte hem till Hofors och käkade lite bakfyllemat med Linda. Annars hände det inte så mycket, mer än att jag försökte få fart på mitt Internet Explorer då. Och det gick ju som det gick..

Nu har jag precis haft avslutning med min simgrupp, eller grupp och grupp, mina två tappra simmare. Bjöd dem på festis, lussekatter och lite pepparkakor. Tänker även tillägga att jag fick en riktigt fin blomma! Nu tänker jag dra på en film och överlämna datorn till min syster igen!

På återseende!